Palestina och Al Nakba

Den 10 mars 1948 samlades 11 män - ledande sionistiska veteraner och unga militära judiska officerare - i det s.k. "Röda Huset" i Tel Aviv. Syftet var att lägga sista handen på en plan för att etniskt rensa Palestina.

Samma kväll utgick detaljerade order till militärer i fält om vilka metoder som skulle användas för tvångsfördrivningen:
- Storskaliga trakasserier
- Bakhåll
- Bombardemang av befolkningscentra
- Fördrivning o minering av ruinerna, för att hindra de fördrivna från att återvända.

Denna plan gavs namnet "Plan D" (D=dalet på hebreiska). Detta var den 4:e och sista planen som skulle avbefolka Palestina.
( IDF arkivet GHQ/OP:s Branch, 10 mars 1948, File no 922/75/595)

Det tog sionisterna (judarna) endast 6 månader att fullborda planen. När det var över hade:

- mer än 50% ( närmare bestämt 850 000 pers) av den Palestinska befolkningen ryckts upp med rötterna.

- 531 byar massakrerats, tömts o skövlats (inv per by ca 500-3500 pers)

- 11 stadsdelar var tömda på dess invånare (araber alltså)

Plan Dalet var helt klart en etnisk rensningsoperation.

Efter Förintelsen har storskaliga brott mot mänskligheten varit omöjliga att dölja på grund av de kommunikationsmöjligheter som idag finns. Ändå har Israels fördrivning av palestinierna 1948 utplånats nästan totalt ur den globala allmänhetens minne.

Sedan dess har denna händelse kategoriskt förnekats o inte heller erkänns det som ett brott. Trots att detta är den mest avgörande händelsen i Palestinas moderna historia o påverkar instabiliteten i världen till idag.

Vem har läst om Nakbah i skolan? Nakbah (=arabiska för "katastrofen") som är palestinska befolkningens motsvarighet till judarnas Förintelse! Och begicks av Förintelsens "offer" 3 år efter att de själva blev befriade ifrån Hitlers grepp.

" Innan britterna gav sig av (15 maj 1948) gick araberna inte in i eller intog någon judisk bosättning, hur avlägsen den än må ha varit, medan Hagana...intog många arabiska positioner o befriade Tiberia och Haifa, Jaffa o Safad... Så på ödesdagen var den del av Palestina där Hagana kunde verka nästan fri från araber". (Ben Gurion, Rebirth and Destiny of Israel, s.530)
 

 Definitionen av etnisk rensning

 Den allmänna definitionen av vad etnisk rensning är kan tillämpas nästan ordagrant på fallet Palestina. Denna är: en ansträngning att göra ett etniskt blandat land till ett homogent land, genom fördrivning av en viss grupp människor och göra dem till flyktingar samtidigt som man raserar deras hem. Striderna följs av massakrer, men dessa behöver inte ingå i en folkmordsplan utan är den huvudsakliga taktiken för att påskynda den utpekade befolkningens flykt. Senare utplånas de fördrivna ur landets officiella o folklliga historia o stryks ur dess kollektiva minne - den fördrivna folkgruppen finns ej o har ej heller funnits.
(State Dept, "Special Reports on Ethnical Cleansing, 10 maj 1999)

Från planeringsstadiet till genomförandet utgör det som hände i Palestina 1948 ett tydligt fall av etnisk rensning enligt dessa kvalificerade o vetenskapliga definitioner.

I internationella avtal betecknas etnisk rensning som ett brott mot mänskligheten. Oavsett om det är "påstått" eller allmänt vedertaget. I båda fallen är det föremål för rannsakning och dom enligt folkrätten.

Israels Plan D från 1948 har en lång repertoar av rensningsmetoder som en efter en överrensstämmer med FN:s definition av etninsk rensning.

Drazen Petrovic har publicerat en av de mest omfattande studierna i denna definition: Han förknippar den med nationalism, skapandet av nationaliststater och nationell kamp.

Se:
(Drazen Petrovic: "Ethnical Cleansing.An attempt at Methodology" i European Journal of International Law,5/3 1994, . 342-360)

FNs Delningsplan Resolution 181

 FN skapade en särskild kommitté bara för Palestina (UNSCOP) vars medlemmar då inte visste mycket om Palestinas historia o nutid.

UNSCOP beslutade om delning av Palestina, i en arabisk och en judisk stat. De sade att de 2 staterna skulle vara identiska, förutom den interna befolkningsbalansen (dvs övervägande judar i judiska staten o övervägande araber i den arabiska staten). De betonade nödvändigheten i att båda stater höll fast vid liberalt demokratiska regler. Den 29 november 1947 blev detta Generalförsamlingens Resolution 181.

FN bortsåg fullständigt från Palestinas etniska befolknings sammansättning. Hade FN beslutat att låta det territorium judarna bosatt sig på motsvara storleken på deras framtida stat, skulle de inte få mer än högst 10 % av landet.

FN accepterade dock de nationalistiska anspråk den sionistiska rörelsen ställde, utöver det kompenserade de judarna för nazistiska Förintelsen på bekostnad av palestinierna ( som ju inte alls var involverade i förintelsen).

Trots att Palestina inte innehöll mer än 16% judar (som ägde ca 6% av marken) så gavs dom 56% av landet. Denna "delning" har visat sig förödande då det skedde emot den interna befolkningens vilja o kränkte därmed deras grundläggande rättigheter. Man bortsåg fullständigt ifrån omsorgen om palestinierna.

Sionisterna var dock inte nöjda med de 56% de fått, de krävde 80%. Detta krav fick dock ett nej, men ett år senare hade dom ändå ockuperat all den begärda marken; dvs hela Palestina utom Västbanken.

Katolska länder övertalade FN att göra Jerusalem till en Internationell stad p.g.a. dess religiösa betydelse för flera religioner. Därför avvisade UNSCOP de sionistiska kraven på att Jerusalem skulle tillhöra den judiska staten, utan etableras som en corpus separatum under internationell regim styrd av FN.

Palestinier krävde att delningens laglighet skulle prövas i internationell domstol, men så skulle aldrig ske. Resolution 181 skapade kaos. Den etniska rensningen av palestinierna hade inletts...
( Se FNs arkiv:"The UNSCOP Documents" Box 2.)